Aneby och Ödeshög den 24 september 2026

ANSÖKAN OM RÄTTSPRÖVNING

Sökande

1. Ideell Förening Elgen, org.nr 829501-5021, c/o Degla, 578 91 Aneby, info@aelgen.com, 0140-220 50, företrädd av ordföranden Carl Hermelin

 

2. Jonas Gustafsson, Stava Gammelgård, 599 91 Ödeshög, odeshogsmaleri@yahoo.se, 070-564 00 93, ägare av fastigheterna Ödeshög Börstabol 2:1, Stava 1:4 och Stava 1:42

 

3. LRF Holaveden lokalavdelning, org.nr 802497-2088, c/o ordföranden Magnus Karlsson, Bro, 599 94 Ödeshög, karlssonmagnus.bro@gmail.com, 070-239 50 95; vice ordförande Patrik Erixon, Åby Kroxeryd gård 3, 599 94 Ödeshög, patrik@kroxeryd.se, 070-341 02 08

Kontaktperson

Carl Hermelin, ch@me-degla.com, 0140-220 50. Sökandena begär att domstolens skrivelser sänds till kontaktpersonen med kopia per e-post till övriga sökande.

Koncessionshavare

GREENNA Mineral AB, org.nr 556745-0977, ombud advokat Olof Hasselberg, Fröberg & Lundholm Advokatbyrå AB

Klandrat beslut

Regeringens (Klimat- och näringslivsdepartementet) beslut den 25 juni 2026, I:13, KN2026/00575, i lydelse enligt rättelse den 9 juli 2026, KN2026/01535, att bevilja GREENNA Mineral AB bearbetningskoncession enligt minerallagen (1991:45) för området Norra Kärr K nr 2 i Jönköpings kommun

Saken

Rättsprövning enligt lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut

Yrkanden

1. Sökandena yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen med stöd av 7 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut (rättsprövningslagen) upphäver regeringens beslut den 25 juni 2026, KN2026/00575, i dess lydelse enligt rättelsebeslutet den 9 juli 2026, KN2026/01535.

2. Sökandena yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen med stöd av 5 § rättsprövningslagen förordnar att regeringens beslut tills vidare inte ska gälla. Sökandena hemställer att detta yrkande prövas skyndsamt.

3. Sökandena hemställer att Högsta förvaltningsdomstolen inhämtar akten i ärendet från Regeringskansliet (KN2026/00575) och Bergsstaten (BS 22-1321-2024), inklusive samrådsredogörelsen med de yttranden som kommit in och den sekretessbelagda malmbevisningen med tillhörande ekonomisk studie, samt bereder sökandena tillfälle att yttra sig över regeringens yttrande.

4. Jonas Gustafsson yrkar att muntlig förhandling hålls (6 § rättsprövningslagen).

Talerätt och frist

5. Föreningen Elgen är en ideell förening som bildades 1983 och som sedan dess utan vinstsyfte har verkat för att intrång i landsbygdens natur- och boendemiljö undviks eller, om de är nödvändiga, genomförs med minsta möjliga skada för miljön. Föreningen har [antal] medlemmar. Den har sedan 2009 deltagit i samråd och prövningar rörande Norra Kärr. I det nu aktuella ärendet har föreningen yttrat sig i avgränsningssamrådet den 30 juni och den 23 juli 2024 (handling 21) samt hos länsstyrelserna och Bergsstaten (handling 12). Hos regeringen bereddes föreningen inte tillfälle att yttra sig (punkt 67). Föreningen är en sådan miljöorganisation som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken; kriterierna i bestämmelsen ska tillämpas generöst och i ljuset av Århuskonventionen (NJA 2012 s. 921). Stadgar, registreringsbevis, verksamhetsberättelser för 2023–⁠2025, uppgift om medlemsantal och styrelsebeslut om denna ansökan ges in på domstolens begäran (handling 1).

6. Beslutet avser ett dagbrott om cirka 800 × 400 meter, dvs. över 25 hektar, och omfattas därför av punkt 15 i bilaga I till Århuskonventionen. Verksamheten omfattas av krav på specifik miljöbedömning. Beslutet är således ett sådant tillståndsbeslut som avses i 2 § rättsprövningslagen.

7. Jonas Gustafsson äger fastigheterna Börstabol 2:1, Stava 1:4 och Stava 1:42 i Ödeshögs kommun. Fastigheterna ligger vid Stavabäcken nedströms verksamhetsområdet, i det område dit verksamhetens överskottsvatten ska avbördas och som enligt bolagets egna beräkningar berörs av sprängningarnas luftstötvågor (handlingarna 5 och 13). En bearbetningskoncession ger koncessionshavaren en ensamrätt som kan realiseras genom markanvisning enligt 9 kap. minerallagen, och beslutet avgör slutligt hur 3 och 4 kap. miljöbalken ska tillämpas på den markanvändning som påverkar fastigheterna. Beslutet innefattar därför en prövning av hans civila rättigheter enligt artikel 6.1 i Europakonventionen (1 § rättsprövningslagen; jfr HFD 2016 ref. 21, där enskilda tillsammans med miljöorganisationer ansökte om rättsprövning av det tidigare koncessionsbeslutet för samma fyndighet, och HFD:s dom den 25 juni 2024 i mål nr 3893-22). Fastighetsutdrag och karta ges in på domstolens begäran (handling 2).

8. LRF Holaveden lokalavdelning är en ideell förening och egen juridisk person inom Lantbrukarnas Riksförbund. Den har 130 medlemmar och samlar lantbrukarna i Holaveden, det område som regeringen funnit vara ekologiskt känsligt enligt 3 kap. 3 § miljöbalken och vars jord- och skogsbruk villkor 1 i beslutet avser. Medlemmarna äger och brukar mark inom och intill det preliminära verksamhetsområdet. Lokalavdelningen har deltagit i samrådet och i ärendet hos länsstyrelserna och Bergsstaten (handling 12) men bereddes inte tillfälle att yttra sig hos regeringen (punkt 67). Lokalavdelningen gör gällande talerätt enligt 2 § rättsprövningslagen. Den är inte vinstdrivande, har bedrivit verksamhet i Sverige i mer än tre år, har mer än 100 medlemmar och har enligt sina stadgar till ändamål att tillvarata medlemmarnas intressen som brukare av jord och skog i området (handling 1), vilket i detta ärende sammanfaller med skyddet av områdets mark och vatten. Kriterierna i 16 kap. 13 § miljöbalken ska tolkas generöst och så att den berörda allmänheten ges en vid tillgång till rättslig prövning (artiklarna 2.5 och 9.2 i Århuskonventionen; NJA 2012 s. 921). Om domstolen finner att lokalavdelningen saknar talerätt påverkar det inte prövningen av övriga sökandes ansökan.

9. Beslutet meddelades den 25 juni 2026. Ansökan ges in inom tre månader (4 § rättsprövningslagen).

10. Sökandena åberopar som egna grunder även de rättsregler och omständigheter som anförs i de ansökningar om rättsprövning av samma beslut som getts in av Naturskyddsföreningens kretsar och länsförbund m.fl. genom GBH Miljörätt (Högsta förvaltningsdomstolens mål nr 5214-26) och av Föreningen Aktion Rädda Vättern, i den mån de inte strider mot vad som anförs här.

Grunder

11. Regeringens beslut strider mot följande rättsregler.

• 4 kap. 2 § första stycket 1 minerallagen. Det är inte visat att fyndigheten sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt. Jordartsmetaller har aldrig utvunnits kommersiellt ur mineralet eudialyt, bolaget uppger självt att pilotförsök återstår för att demonstrera processen i kommersiell skala, och mineraltillgången är klassificerad i den lägsta kategorin, under den nivå Bergsstaten enligt sin egen vägledning kräver. Bolagets egen tekniska rapport anger att det inte finns någon säkerhet för att de beräknade resultaten kan förverkligas. Regeringen har därmed tillämpat rekvisitet med en bevisnivå som saknar lagstöd och utan att bemöta invändningen i sak.
• 4 kap. 2 § första stycket 2 minerallagen och 3 kap. 1 § miljöbalken. Bergmästaren, vars bedömning regeringen instämmer i, har bedömt att mineralen har särskild betydelse ur nationell och utrikespolitisk synpunkt men har inte prövat vad det innebär för frågan om sökandens lämplighet. Bergmästaren har vidare angett att berggrundens beskaffenhet, förekomsten av radioaktiva ämnen, påverkan på yt- och grundvatten och påverkan på närboende ”inte påverkat bedömningen i denna del”. Omständigheterna har inte heller prövats enligt 3 kap. 1 § miljöbalken. Platsens lämplighet med hänsyn till beskaffenhet och läge har därmed inte prövats enligt någon bestämmelse.
• 4 kap. 2 § tredje och fjärde styckena minerallagen samt 3 kap. 4, 8 och 10 §§ och 4 kap. 1 och 2 §§ miljöbalken. Regeringen har inte gjort någon egen avvägning utan anslutit sig till länsstyrelsebedömningar som är villkorade och som själva konstaterar att underlag saknas i fråga om de riksintressen – vattenförsörjning och kommunikation – som länsstyrelsen gett företräde. Bergmästarens miljöbedömning avviker utan skäl från länsstyrelsens och Trafikverkets. Prövningen har inte omfattat hela den markanvändning verksamheten förutsätter (HFD 2016 ref. 21).
• 4 kap. 2 § sjätte stycket minerallagen samt 6 kap. 30, 35, 37, 42 och 43 §§ miljöbalken. Miljökonsekvensbeskrivningen saknar de uppgifter som behövs för koncessionsprövningen, och samrådskretsen har avgränsats efter en kilometergräns i stället för efter förväntad påverkan.
• 7 kap. 2 § och 1 kap. 9 § regeringsformen. Regeringen har inte inhämtat yttranden från berörda myndigheter, har berett endast fastighetsägare inom verksamhetsområdet tillfälle att yttra sig, har inte hört de föreningar som fört talan i ärendet och har inte redovisat skäl som kan bli föremål för rättslig kontroll.
• 5 kap. 18 § miljöbalken jämförd med 4 kap. 2 § tredje stycket minerallagen, samt artikel 4 i ramvattendirektivet (2000/60/EG), artikel 6.3 i art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) och artiklarna 3, 5 och 6 i MKB-direktivet (2011/92/EU). Vattenförvaltningens planer och miljökvalitetsnormerna har inte beaktats, och påverkan på Natura 2000-områdena har bedömts ”preliminärt”.

12. De ovan anförda felen träffar koncessionens grundförutsättningar. Det är inte uppenbart att de saknar betydelse för avgörandet (7 § rättsprövningslagen; jfr HFD 2016 ref. 21).

Bakgrund

Verksamheten

13. Bolaget har beviljats ensamrätt i 25 år att utvinna lantan och lantanider, nefelinsyenit, bly, niob, skandium, yttrium och zirkonium inom ett koncessionsområde om 39,47 hektar. Dagbrottet blir fullt utbrutet cirka 800 meter långt, 400 meter brett och 150 meter djupt, med en brytning om cirka 1,1 miljoner ton malm per år och 29 miljoner ton under koncessionstiden (regeringsbeslutet s. 3). Upplag för gråberg och anrikningssand, moränupplag, sedimenteringsbassänger, industriområde och en ny tillfartsväg till E4 ligger utanför koncessionsområdet i ett preliminärt verksamhetsområde om 260,49 hektar (bolagets bemötande den 19 september 2025, handling 5, s. 6). Anrikningen på platsen ska endast vara fysikalisk; den kemiska upparbetningen ska ske ”på annan ort” (bergmästarens yttrande s. 3). Regeringen anger att ”[v]erksamhetsbeskrivningen är i viss utsträckning preliminär” (s. 3).

14. Koncessionsområdet ligger enligt bolagets samrådsunderlag cirka 150 meter öster om väg E4 och cirka 1 kilometer från Vättern (handling 8, s. 11); enligt regeringsbeslutet ligger Vättern 1,9 kilometer västerut. All avrinning sker till Vättern via Gyllingesjön och Stavabäcken. Inom 1 kilometer från bearbetningszonen finns 82 bostäder och inom 1,5 kilometer 135 bostäder (handling 13, s. 2–⁠3). Området ingår i Hålaveden, som regeringen bedömer som ett ekologiskt känsligt område enligt 3 kap. 3 § miljöbalken (s. 7).

15. De sällsynta jordartsmetallerna förekommer i mineralet eudialyt. Fyndigheten innehåller därutöver bly (medelhalt 257 ppm, högsta uppmätta 8 360 ppm), uran och torium (medelhalter enligt bolaget 11,4 respektive 10,9 ppm; enligt bolagets tekniska rapport 2012 högsta uppmätta 676 respektive 1 000 ppm, det senare lika med analysmetodens övre detektionsgräns; handling 5, s. 18 och 20, och handling 12) samt en rad amfibolmineral. Berggrunden präglas av förkastningar; en känd krosszon med lera finns inom det planerade dagbrottet med möjlig förbindelse till Gyllingesjön, och geotekniskt dåliga partier har identifierats i dagbrottets västra del, mot E4 (handling 14, s. 4–⁠5; handling 19, s. 248 och 254).

Den tidigare prövningen

16. Bergmästaren beviljade 2013 koncession för Norra Kärr K nr 1. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde regeringens fastställelsebeslut i HFD 2016 ref. 21, eftersom koncessionen inte omfattat de för driften nödvändiga anläggningarna och en samlad bedömning enligt 3 och 4 kap. miljöbalken därför inte gjorts. Domstolen fann att det inte var uppenbart att felet saknat betydelse.

Handläggningen av det nya ärendet

17. Vid avgränsningssamrådet den 3 maj 2024 uppgav bolaget att enskilda skulle informeras inom 1 kilometer från verksamhetsområdet. Länsstyrelsen erinrade om att en för snäv samrådskrets kan medföra att samrådet måste göras om och rekommenderade en säkerhetsmarginal om 500 meter utanför influensområdet (handling 9, s. 8 och 10–⁠12). Under samrådet avstod MSB, SGI, SGU, Försvarsmakten, Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket från att yttra sig. MSB angav att myndigheten återkommer ”om/när den aktuella verksamheten blir föremål för samråd inför ansökan om tillstånd enligt miljöbalken” (handling 11).

18. Bolaget ansökte den 9 december 2024. Den 17 och 18 juni 2025 avstyrkte båda länsstyrelserna koncession och förklarade att miljökonsekvensbeskrivningen ”inte kan godkännas” (handlingarna 3 och 4). Trafikverket anförde att det ”inte går att utesluta att åtgärden riskerar att påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av statlig väg av riksintresse” och att påverkan på E4 av grundvattenbortledningen ”behöver göras i ett tidigt skede” (handling 3, s. 3–⁠4). Jönköpings kommun ansåg att verksamheten utgör ”en alldeles för hög risk för framför allt dricksvattenförsörjning, totalförsvar och naturvärden” (s. 4). Ödeshögs kommun begärde utan framgång att få del av malmbevisningen (s. 5). Energimyndigheten, Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket och Försvarsmakten avstod från att yttra sig.

19. Bolaget bemötte yttrandena den 19 september 2025 men lämnade i väsentliga delar inte de begärda kompletteringarna. Bolaget förklarade att ”befintligt underlag är komplett och tillräckligt omfattande” (handling 5, s. 3) och upprepade ”att verksamhetens slutliga utformning inte är klar” (s. 5).

20. Den 3 december 2025 tillstyrkte båda länsstyrelserna koncession och godkände miljökonsekvensbeskrivningen med de förbehåll som redovisas i punkterna 48–⁠50 (handlingarna 6 och 7). Den 10 mars 2026 överlämnade bergmästaren ärendet till regeringen, eftersom bergmästaren till skillnad från Länsstyrelsen Östergötland ansåg att ett villkor till skydd för Hålaveden inte borde föreskrivas.

21. Regeringen beredde ”ägare av fastigheter inom det planerade verksamhetsområdet” tillfälle att yttra sig över bergmästarens yttrande (s. 6). Inga remisser till myndigheter redovisas. Föreningen Elgen och LRF:s lokalavdelningar, som yttrat sig hos Bergsstaten, bereddes inte tillfälle att yttra sig och finns inte bland beslutets mottagare. Regeringen beviljade koncession den 25 juni 2026. Beslutet angav för hörnpunkterna 8 och 9 N-koordinater som låg 1 000 meter fel, vilket rättades den 9 juli 2026.

22. Regeringen rubricerade beslutet i sitt pressmeddelande den 27 juni 2026 som att ”fyndigheten i Norra Kärr får undersökas vidare”, med motiveringen att en utvinning ”skulle kunna tillgodose en stor del av Sveriges och EU:s försörjningsbehov och därför bör en eventuell etablering utredas vidare”. Energi- och näringsministern förklarade den 27 augusti 2026, i svar på skriftlig fråga 2025/26:995, att ”[o]m det inte kan visas att en viktig dricksvattentäkt som Vättern kan skyddas från otillåtlig påverkan kan tillstånd inte lämnas” (handling 17).

Regeringens skäl

23. Regeringens skäl omfattar knappt två sidor (s. 6–⁠8). På de tvistiga punkterna anför regeringen:

”Regeringen instämmer i bergmästarens bedömning att den påträffade fyndigheten sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt samt att fyndighetens belägenhet och art inte utgör hinder mot att bevilja den ansökta koncessionen. Vidare bedömer regeringen i likhet med bergmästaren att miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken, samt utgör ett tillräckligt underlag för denna prövning, och att den därför kan godkännas. Även underlaget i övrigt bedöms vara tillräckligt.” (s. 7)

”I likhet med bergmästaren anser regeringen att vad som framkommit i ärendet inte utgör skäl att frångå länsstyrelsernas bedömning i fråga om tillämpningen av 3 och 4 kap. 1–⁠7 §§. Mot den bakgrunden konstaterar regeringen att förutsättningarna för att bevilja den aktuella ansökan är uppfyllda.” (s. 7)

24. Bergmästarens yttrande (regeringsbeslutets bilaga 2), som regeringen hänvisar till för tillämpliga bestämmelser, bemöter invändningen att teknik för kommersiell utvinning ur eudialyt saknas med att uppfattningen ”delas således inte, och föranleder därför ingen annan bedömning i frågan” (s. 11), och invändningarna om belägenhet och art med att de ”inte påverkat bedömningen i denna del” (s. 12). Beträffande 3 och 4 kap. miljöbalken anges att det ”inte [bedöms] föreligga skäl att frångå den bedömning som länsstyrelserna gjort” (s. 13). I den samlade miljöbedömningen anges att det ”inte heller [bedöms] finnas risk för stenskott eller förändringar och skador i marken orsakade av brytning i dagbrottet som skulle kunna påverka funktionen av E4:an” (s. 15), att ”ett antal bostäder [kommer att] få bullernivåer överstigande Naturvårdsverkets riktvärden” enligt beräkningar utan skyddsåtgärder (s. 16) och att det ”inte tagits fram någon utredning avseende verksamhetens påverkan på luftkvalitet” (s. 17).

Rättsliga utgångspunkter

25. Rättsprövningen innefattar, förutom lagtolkning, faktabedömning och bevisvärdering, frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet och opartiskhet, fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången och frågan om beslutet ryms inom det handlingsutrymme reglerna ger (HFD 2016 ref. 21; mål nr 3893-22, p. 36).

26. Enligt 4 kap. 2 § första stycket minerallagen ska koncession meddelas om (1) en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har påträffats och (2) fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att sökanden får koncessionen. Enligt tredje stycket ska 3 kap., 4 kap. 1–⁠7 §§ och 5 kap. 18 § miljöbalken tillämpas. Enligt fjärde stycket tillämpas 3 kap. och 4 kap. 1–⁠7 §§ endast i koncessionsärendet när verksamheten senare ska prövas enligt miljöbalken. Enligt sjätte stycket ska en specifik miljöbedömning göras enligt 6 kap. 28–⁠46 §§ miljöbalken, och uppgifterna i miljökonsekvensbeskrivningen ska ha den omfattning och detaljeringsgrad som behövs för prövningen av koncessionsansökan. Enligt 4 kap. 1 § minerallagen ska koncessionen avse ett bestämt område, som bestäms efter vad som är lämpligt med hänsyn till fyndigheten, ändamålet med koncessionen och övriga omständigheter; enligt förarbetena till de äldre bestämmelser som motsvarade paragrafen bör områdets storlek bestämmas utifrån fyndighetens sträckning och behovet av mark för driftsanläggningar (prop. 1974:32 s. 118 och prop. 1974:146 s. 81; HFD 2016 ref. 21). Lagändringen 2024 (prop. 2023/24:126) innebar att Natura 2000-tillstånd inte längre krävs före koncession men inte någon lättnad i övrigt; prövningsmyndigheten ska alltjämt enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken bedöma om verksamheten kan genomföras utan påtaglig skada på natur- och kulturvärden, även i Natura 2000-områden (a. prop. s. 21).

27. Enligt 3 kap. 8 § miljöbalken ska områden av riksintresse för kommunikationer och vattenförsörjning skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra utnyttjandet av anläggningarna. Enligt 3 kap. 4 § är jord- och skogsbruk av nationell betydelse, och brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och behovet inte kan tillgodoses på annan mark. Enligt 3 kap. 10 § ska vid oförenliga riksintressen företräde ges åt det ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning; beslutet får inte strida mot 4 kap. Vättern med öar och strandområden är i sin helhet av riksintresse enligt 4 kap. 1 och 2 §§. Vid konflikt mellan riksintressen bör i första hand undersökas om konflikten kan lösas genom villkor i koncessionen (prop. 1988/89:92 s. 100; mål nr 3893-22, p. 101). Bedömningsutrymmet enligt 3 kap. 10 § är förhållandevis stort men begränsas av de skyddsintressen som den rättsliga regleringen ger uttryck för (jfr mål nr 3893-22, p. 90). Vid tillämpningen är även målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 § tredje stycket regeringsformen av betydelse: det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.

28. Enligt 7 kap. 2 § regeringsformen ska vid beredningen av regeringsärenden behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter, och sammanslutningar och enskilda ska i den omfattning som behövs ges möjlighet att yttra sig. Förvaltningslagens principer om utredning och motivering följs i praxis även i regeringens förvaltningsärenden (HFD 2011 ref. 10; mål nr 3893-22, p. 40). Beredningskravet har prövats i rättsprövning (RÅ 1999 ref. 76).

29. Enligt 5 kap. 18 § miljöbalken ska den myndighet som handlägger ett ärende se till att beslutade åtgärdsprogram och förvaltningsplaner enligt 5 kap. som har betydelse för prövningen finns tillgängliga i ärendet. Enligt EU-domstolens praxis gäller ramvattendirektivets försämringsförbud på kvalitetsfaktornivå vid varje beslut om ett projekt, och underlaget ska innehålla de uppgifter som behövs för att bedöma projektets inverkan på vattenförekomsternas status (C-461/13, Weser; C-535/18, Land Nordrhein-Westfalen, p. 76–⁠85). Ett projekt som kan påverka ett Natura 2000-område får godkännas först när det ur vetenskaplig synpunkt inte föreligger rimliga tvivel om att området inte tar skada (C-127/02, Waddenzee; C-404/09, Alto Sil). Nationella bestämmelser ska tolkas unionskonformt.

Grund 1 – Ekonomiskt tillgodogörande

30. Rekvisitet ”sannolikt” anger en bevisnivå över blott möjlighet. Bedömningen ska avse den konkreta fyndigheten och den verksamhet genom vilken den ska tillgodogöras, utifrån förhållandena vid beslutstillfället. Tillämpas rekvisitet så att det anses uppfyllt därför att teknik kan utvecklas i framtiden, förlorar det sin begränsande funktion och lagen ges ett annat innehåll än det riksdagen beslutat.

31. Jordartsmetaller har aldrig utvunnits kommersiellt ur eudialyt. Bolaget uppgav vid avgränsningssamrådet att sådan utvinning ”görs men inte i den skalan som är planerat för i Norra Kärr” (handling 9, s. 3) utan att kunna ange någon anläggning. Bolagets referensprojekt Dubbo och Tanbreez är inte gruvor i drift (handling 5, s. 21). EURARE-projektets 25 kilo REE-karbonat 2017 är ett laboratorieresultat. Den europeiska forskningen anger att standardförfaranden för att bryta upp eudialyt saknas och att eudialyt ”has not been processed commercially” (handling 15).

32. Den 24 mars 2025, femton månader före regeringens beslut, meddelade Leading Edge Materials Corp. att bolaget överväger en fasindelad start med ”stockpiling of HREE concentrate for later processing and sales”, dvs. att det koncentrat som enligt bergmästaren ska ge 74 procent av intäkterna ska lagras i avvaktan på en process. Den 21 juli 2026 meddelade bolaget att det arbetar mot ”pilot-scale hydrometallurgical testing, a key step in demonstrating the process at commercial scale”, att silikaternas beteende vid lakning måste hanteras för att undvika gelbildning och att arbetet inriktas på ”performance and cost optimisation, and upscaling studies”. I pressmeddelandet om koncessionen den 28 juni 2026 anger bolaget att nästa steg är att ”update the pre-feasibility study, and secure offtake agreements” och upprepar att ”[t]he PEA is preliminary in nature and is based on inferred mineral resources that are considered too speculative geologically to have economic considerations applied to them. There is no certainty that the PEA will be realised” (handling 16). Uppgifterna åberopas som bevis om den tekniska och kommersiella mognad som förelåg vid beslutstidpunkten.

33. Bergmästaren redovisar att mineraltillgången i 2021 års preliminära ekonomiska bedömning (PEA) är klassificerad som ”antagen”, den lägsta kategorin, och att den inte kan klassificeras högre eftersom ”inte alla borrhålssektioner analyserats på samtliga kemiska huvudelement” (s. 11). PEA:n, upprättad av SRK Consulting i augusti 2021 (handling 19), innehåller den upplysning som de kanadensiska rapporteringsreglerna kräver: ”Mineral resources that are not mineral reserves do not have demonstrated economic viability. The Preliminary Economic Assessment includes Inferred mineral resources which are considered too speculative geologically to have the economic considerations applied to them that would enable them to be categorized as mineral reserves. There is no certainty that the results projected in the Preliminary Economic Assessment will be realised and actual results may vary substantially” (s. 16; jfr s. vii: ”There is no guarantee that Inferred Mineral Resources will convert to a higher confidence category after future work is conducted”). Kostnadsuppskattningarna har enligt SRK en noggrannhet om ± 40–⁠50 procent (s. xvi och 211). Kalkylen förutsätter byggstart 2023 och produktionsstart 2025 (s. xvii). Den ekonomiska studie som bergmästaren och regeringen lagt till grund för att det ”är visat” att fyndigheten sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt förklarar således själv att det inte finns någon säkerhet för att dess resultat förverkligas.

34. Enligt den vägledning för prövning av gruvverksamhet som SGU utarbetat på regeringens uppdrag kräver Bergsstaten i en ansökan om bearbetningskoncession ”att sökanden ska ha kännedom om fyndighetens omfattning och halt som minst motsvarar FRB-standardens benämning ’indikerad’ mineraltillgång” (handling 18, s. 21). Hela den tillgång som den ekonomiska kalkylen bygger på, 29,7 miljoner ton, är klassificerad som antagen. Bergmästaren anmärker att tillgången i 2015 års förstudie klassificerades högre på grundval av enbart jordartsmetallerna (s. 11). Den förstudien avsåg emellertid ett annat projekt, med kemisk upparbetning på platsen, som bolaget har övergett. Det projekt koncessionen avser förutsätter att biprodukterna ger 26 procent av intäkterna, och det är osäkerheten om biprodukternas halter som har fått bolagets egen kvalificerade person att klassificera ned tillgången: ”reclassification of the MRE to reflect uncertainty around biproduct grades” (handling 19, s. 83). Varför Bergsstatens eget krav frångåtts anges inte.

35. Samma rapport visar att processkedjan inte är fastlagd. De utbyten kalkylen bygger på (84,1 procent för jordartsmetaller, 48,6 procent för zirkonium) ska enligt SRK bekräftas i nästa fas: ”The next phase of work needs to re-confirm estimates used on all stages in the proposed process and commodity recoveries” (s. 272), och ”[i]ntegrated testing needs to be performed during the next phase of work once the various steps have been fully assessed” (s. 68). Bildningen av kiselgel vid lakning betecknas som ”[t]he critical issue” (s. 72). Återvinning av saltsyra ”is yet to be proven or tested” (s. 77). Den hydrometallurgiska anläggningens läge ”is yet to be confirmed” (s. 154) och dess avfall ”are yet to be fully quantified and have not been characterised or classified. Concentrations of thorium and uranium will require further assessment when the process circuit for this facility is confirmed” (s. 187). Slutprodukten är ett blandat oxidkoncentrat ”for further separation” (s. 270) som förutsätts avsättas till en extern köpare mot avdrag för en förädlingsavgift om 19 USD per kilo (s. xvi och 108); någon sådan köpare finns inte. Biprodukterna ska ge 26 procent av intäkterna, men SRK anger att ”the importance of finding a willing nepheline syenite offtaker” gör att SRK ”would wish to advance these aspects before attaching an Indicated level of confidence” (s. 108). Marknadsavsnittet har enligt rapporten upprättats under bolagets överinseende (s. 3). Enligt en vetenskaplig studie på material från Norra Kärr går upp till 20 procent av jordartsmetallerna och 40 procent av zirkoniumet förlorade i den icke-magnetiska fraktionen vid magnetseparationen (handling 15). Avfallet av mineralet ägirin, 7,5 miljoner ton, har inte marknadsbedömts och niob har inte testats (handling 14, s. 11).

36. Bergmästarens motivering är att bolaget gett in ”beräknade kostnader” och ”[e]n ekonomisk studie som granskats av Kvalificerad Person”, och att invändningen ”delas således inte” (s. 11). Regeringen instämmer utan tillägg. Malmbevisningen och studien är sekretessbelagda. Okane Consultants frågor till bolaget den 24 mars 2022 och föreningens frågor till Bergsstaten den 11 december 2025 är obesvarade (handlingarna 14 och 12).

37. Regeringens slutsats vilar på antagandet att en odemonstrerad processkedja kommer att fungera i kommersiell skala, till okända kostnader, med obekräftat utbyte, för produkter utan avtalad avsättning, på en obestämd plats. Det är således en möjlighet, inte en sannolikhet. Regeringen har tillämpat 4 kap. 2 § första stycket 1 minerallagen med en lägre bevisnivå än lagen föreskriver, och den faktabedömning som gjorts är så bristfällig att beslutet bör upphävas (jfr mål nr 3893-22, p. 71 och 96).

Grund 2 – Belägenhet och art; platsens lämplighet

38. Enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 minerallagen får fyndighetens belägenhet och art inte göra det olämpligt att sökanden får koncessionen. Belägenheten avser främst arronderingen. Arten avser att vissa mineral kan ha särskild betydelse, t.ex. från försvars- och utrikespolitisk synpunkt, så att det från nationell synpunkt kan vara angeläget att fyndigheten bearbetas av en viss exploatör (handling 18, s. 22). Bergmästaren har funnit att de aktuella mineralen har ”särskild betydelse ur nationell och utrikespolitisk synpunkt”. Prövningen av vad detta innebär består av en mening: ”Dock ifrågasätts inte sökandens lämplighet som exploatör” (s. 12). Regeringen instämmer utan tillägg.

39. Frågan var väckt i ärendet. Det hade invänts att koncentratet riskerar att behöva säljas till Kina. Bolagets svar bestod av en mening: ”Bolaget avser inte att sälja koncentratet till Kina” (handling 5, s. 22). Av bolagets egna handlingar framgår att sökanden är ett helägt dotterbolag till det kanadensiska bolaget Leading Edge Materials Corp., att slutprodukten är ett oseparerat koncentrat som ska säljas till en extern part för separation, att någon sådan part inte finns och att finansiering och avsättningsavtal återstår (handlingarna 16 och 19). Regeringen har offentligt motiverat beslutet med Sveriges och EU:s försörjningsbehov (handling 17). Varken beslutet eller villkoren innehåller något som säkerställer att fyndigheten kommer den försörjningen till godo. När prövningsmyndigheten själv funnit att fyndighetens art aktualiserar frågan om exploatörens lämplighet, är rekvisitet inte prövat genom konstaterandet att lämpligheten inte ifrågasätts.

40. De invändningar som rests mot platsen har bergmästaren bemött med att ”berggrundens beskaffenhet, förekomst av radioaktiva ämnen, påverkan på yt- och grundvatten, artskydd och naturmiljö, påverkan på närboende och befintliga verksamheter samt lokaliseringen av delar av verksamheten inte påverkat bedömningen i denna del” (s. 12). Om rekvisitet inte innefattar en lokaliseringsprövning ska platsens lämplighet prövas enligt 3 kap. 1 § miljöbalken, enligt vilken mark- och vattenområden ska användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Bergmästaren återger bestämmelsen (s. 13), och regeringen anger att det ”ska göras en bedömning av vad som är den mest ändamålsenliga och lämpliga användningen av den mark som omfattas av en ansökan om bearbetningskoncession” (s. 7). Någon sådan bedömning följer inte. Båda hänvisar till länsstyrelserna, vars yttranden inte innehåller någon bedömning enligt 3 kap. 1 §. Omständigheterna har därmed inte prövats enligt någon bestämmelse, trots att 3 kap. miljöbalken enligt 4 kap. 2 § fjärde stycket minerallagen inte får tillämpas senare.

41. De omständigheter som skulle ha prövats är följande. Koncessionsområdet ligger cirka 150 meter från E4, som är TEN-T-stomnät, prioriterat vägnät för gods och långväga personresor och rekommenderad väg för farligt gods (handling 8, s. 11 och 25). Bolagets uppgifter om avståndet är sinsemellan oförenliga: 150 meter till koncessionsområdet (samrådsunderlaget), 260 meters skyddszon för dagbrottet (PEA 2021, handling 14, s. 15) och 500 meter till dagbrottets västligaste gräns ”efter de första 26 årens produktion” (handling 5, s. 8). Länsstyrelsen konstaterar att influensområdet för luftstötvåg och markvibrationer berör E4, att stenkast ”utgör en risk på grund av avståndet” och att E4 ligger inom influensområdet för grundvattensänkning (handling 6, s. 5). Bolagets stabilitetsbedömning bygger på villkor från LKAB:s gruva i Kiruna och visar enligt bolaget självt att töjningen ”i de allra värsta fallen” ligger ”nära de tillåtna gränsvärdena” (handling 5, s. 8–⁠9). MSB och SGI har inte medverkat. Bolagets egen tekniska rapport beskriver projektområdet som ”adjacent to the E4 highway” (handling 19, s. iii). Den mineraltillgång som malmbevisningen bygger på är enligt SRK beräknad ”unconstrained by the 260m buffer zone either side of the nearby highway, which is a generous interpretation of the technically calculated blast fly-rock hazard distance” (s. 110); tillgångens gränsskal ”comes halfway into the buffer zone” och ”highway diversion is unlikely to be feasible” (s. 113). En del av den tillgång som regeringen funnit sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt ligger således inom den sprängsäkerhetszon mot E4 som bolagets egen konsult beräknat.

42. Länsstyrelsen konstaterar att underlag om sprickbildning saknas, att utredningen ”utgår från att berggrunden är homogen” och att influensområdets utbredning därför är ”mycket osäker” (handling 6, s. 5). Ödeshögs kommun begärde en redogörelse för sprickbildning till följd av sprängningarna, som inte lämnats (handling 3, s. 5). SRK anger i PEA:n att förkastningszonen i dagbrottets sydöstra del är ”heavily crushed with clay” (handling 19, s. 248), att den ”has not been exclusively considered in this pit design” (s. 263), att den geotekniska undersökningen noterat ”poor areas in the western flank of the deposit” som ”could indicate a larger scale system” och bör undersökas närmare (s. 254 och 257), samt att bergmassans klassificering ”has not been to industry best practice” (s. 253). Den västra flanken vetter mot E4.

43. Hela verksamhetsområdet ligger inom tillrinningsområdet till Vättern, som enligt bolagets eget samrådsunderlag försörjer 280 000 personer med dricksvatten och har en omsättningstid om 60 år (handling 8, s. 11 och 27). Bolaget har självt beräknat att svavel, zink och uran årligen kommer att lakas ut till Vättern men anser haltökningen försumbar på grund av sjöns volym (handling 5, s. 5). Beräkningen bortser från recipienterna Gyllingesjön och Stavabäcken, där bakgrundshalterna av arsenik, koppar och uran redan överskrider gränsvärdena för särskilt förorenande ämnen (handling 6, s. 6).

44. Fyndighetens art: bolagets uppgifter om uran- och toriumhalter har utan förklaring sjunkit mellan 2012 års rapport (max 676 respektive 1 000 ppm) och 2013 års reviderade rapport (max 122 respektive 531 ppm; handling 12); Okane Consultants finner att minskningen inte förklaras tillfredsställande (handling 14, s. 15–⁠16). SGU:s spektrometermätningar visar partier med över 97 ppm uran och 418 ppm torium (handling 12). Kaxtorpit lakar enligt bolagets egen materialkaraktärisering bly i nivå med dricksvattengränsvärdet och alfaaktiviteten i lakvattnet överskred WHO:s riktvärde för dricksvatten (handling 5, s. 18 och 20). Karaktäriseringen bygger på sex samlingsprov mot vedertagna cirka 150 (handling 14, s. 14 och 16). Förekomsten av asbestiforma amfibolmineral har inte undersökts trots rekommendation 2022 (s. 5 och 14). Ingen utredning om luftkvalitet finns. Strålsäkerhetsmyndigheten har såvitt framgår inte tillfrågats.

45. Inom 1 kilometer finns 82 bostäder; 47 bostäder beräknas få ljudnivåer över 40 dB(A) även med ljudisolerade krossar, och 135 bostäder beräknas utsättas för luftstötvågor över 115 dB vid sprängsalvor om 100 kg (handling 13). Samrådsunderlaget anger att ”antalet permanentbostäder och fritidshus i närområdet är få” (handling 8, s. 33–⁠34). Flera lantbruksföretags möjligheter till fortsatt djurhållning, betesdrift och brukningssamband blir enligt både länsstyrelsen och bolaget ”ytterst begränsade” (handling 6, s. 9; handling 5, s. 16). Söder om området finns en vindkraftpark om 14 verk vars ljud inte utretts kumulativt med gruvans. Bolagets konsult beskriver platsen som belägen ”within the outer zone of the Eastern Vattern Escarpment UNESCO Biosphere Reserve area, within 1 km of two EU-Natura2000 protected areas” (handling 19, s. iii; handling 20).

46. Regeringen har därmed inte prövat vare sig fyndighetens art enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 minerallagen eller platsens lämplighet enligt 3 kap. 1 § miljöbalken. Felet är inte uppenbart utan betydelse: en fyndighet med detta innehåll, i detta läge, intill en väg i det transeuropeiska stomnätet, inom tillrinningsområdet till en dricksvattentäkt för hundratusentals människor och i ett bebott och brukat landskap, är den situation bestämmelserna är avsedda för.

Grund 3 – Hushållningsbestämmelserna

47. Enligt 4 kap. 2 § fjärde stycket minerallagen tillämpas 3 kap. och 4 kap. 1–⁠7 §§ miljöbalken endast i koncessionsärendet. Den prövning som inte görs där görs aldrig. Regeringen har inte gjort någon egen avvägning utan funnit att vad som framkommit ”inte utgör skäl att frångå länsstyrelsernas bedömning” (s. 7). Frågan är därför vad länsstyrelserna bedömt.

48. Länsstyrelsen Östergötland anger som utgångspunkt att den slutliga anrikningen ”planeras ske på annan plats som idag inte är känd för Länsstyrelsen”, att ”[d]etta förfarande har avgörande betydelse för bedömningen av verksamhetens omgivningspåverkan och förenlighet med bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken”, att länsstyrelsen ”utgått ifrån att verksamheten kommer att bedrivas på det sätt som bolaget har angivit” och att ”Länsstyrelsens ställningstagande gäller således endast under dessa omständigheter” (handling 7, s. 2). Detaljer om tillfartsväg och infrastruktur ”hanteras dock i huvudsak i en framtida miljöprövning” (s. 3). ”[F]lera lantbruksföretag [kommer] påtagligt … att påverkas negativt” (s. 3). Miljökvalitetsnormerna för vatten ska ”slutligt avgöras” senare (s. 7). Verksamheten ”är inte förenlig med gällande översiktsplan för Ödeshögs kommun” (s. 11).

49. Länsstyrelsen i Jönköpings län anger att ”riksintresse för vattenförsörjning och riksintresse för kommunikation ska ges företräde framför riksintresse för värdefulla ämnen och mineral”, att dessa ”inte påtagligt får skadas”, att det ”kvarstår … frågor som är av sådan karaktär att verksamhetens tillåtlighet och omfattning kan beröras”, att ”underlag saknas avseende vilka utsläpp som kan ske av själva brytningen och den nu planerade anrikningsprocessen”, att laktester på anrikningssand från den nya processen återstår, att E4 ligger inom influensområdet för grundvattensänkning vars utbredning är ”mycket osäker”, att koncessionen ”inte kan vara förenligt” med riksintresset för naturvård Norra Kärr och att prövningsmyndigheten därför ”måste göra en avvägning enligt 3 kap. 10 § miljöbalken”, att det ”saknas mycket av det som är relevant för att kunna bedöma påverkan på fisk- och fiskevärden” samt att maximala halter i Stavabäcken inte beräknats (handling 6, s. 1–⁠7).

50. Samma länsstyrelse hade i juni 2025 krävt att underlaget om E4 ”i detta skede behöver vara tillräckligt detaljerat för att bedöma om det finns en risk för påverkan på väg E4 och om det i så fall finns åtgärder som kan vidtas för att säkerställa att en påverkan inte sker” och angett att skyddsåtgärder ”kan vara motiverade att föreskriva som villkor i bearbetningskoncessionen” (handling 3, s. 7–⁠8). Den geotekniska utredningen lämnades inte. Länsstyrelsen fann i december att influensområdets utbredning alltjämt var ”mycket osäker” och tillstyrkte ändå koncession utan villkor.

51. Riksintressena för kommunikation och vattenförsörjning. När länsstyrelsen gett dessa riksintressen företräde och regeringen inte frångått det, kunde koncession meddelas endast om det på underlaget kunde konstateras att verksamheten inte påtagligt försvårar utnyttjandet av E4 och Vätterns vattenverk (3 kap. 8 § miljöbalken). Länsstyrelsens konstateranden visar att det inte kunde konstateras. Att hänvisa till ”villkor och försiktighetsåtgärder” i en framtida prövning är inte en tillämpning av 3 kap. 8 § i koncessionsärendet utan ett uppskjutande till ett förfarande där bestämmelsen inte längre får tillämpas. Regeringen har inte formulerat någon utgångspunkt för E4 eller Vättern, inte föreskrivit något villkor om E4 och beträffande Vättern föreskrivit ett villkor (villkor 2) som endast upprepar lagens allmänna krav. Förarbetenas anvisning att i första hand pröva om konflikten kan lösas genom villkor i koncessionen har inte följts. Ministerns svar den 27 augusti 2026 bekräftar att regeringen betraktar den fråga 3 kap. 8 § kräver svar på som öppen.

52. Bergmästarens miljöbedömning. Bergmästarens slutsatser att det inte finns risk för stenkast eller markskador som kan påverka E4 och att dricksvattenkvaliteten inte försämras (s. 15) är oförenliga med länsstyrelsens konstateranden och Trafikverkets yttrande. Något skäl för avvikelsen anges inte, och bergmästaren redovisar ingen egen utredning till stöd för den. Samrådsskyldigheten med länsstyrelsen i 8 kap. 1 § minerallagen och skyldigheten enligt 8 kap. 2 § att hänskjuta avvikelser från länsstyrelsens bedömning till regeringen bygger på att sakkunskapen i markanvändnings- och miljöfrågor finns hos länsstyrelsen. Ärendet överlämnades till regeringen på en annan grund, och den avvikelse från länsstyrelsen som bergmästarens miljöbedömning innebär i fråga om E4 och Vättern har regeringen inte uppmärksammat. Regeringen har övertagit slutsatserna utan kommentar. En faktabedömning som utan motivering avviker från det underlag den påstås vila på omfattas av rättsprövningen.

53. Avvägningen enligt 3 kap. 10 §. Länsstyrelsen fann att koncessionen inte är förenlig med riksintresset för naturvård Norra Kärr och att ”prövningsmyndigheten måste göra en avvägning enligt 3 kap. 10 § miljöbalken”. Länsstyrelsens egen uppfattning, att mineralintresset bör ges företräde, redovisas i en mening ”med utgångspunkt i SGU:s yttrande” (handling 6, s. 6). Bergmästaren konstaterar att verksamheten ”kommer att motverka syftet” med riksintresseområdena för naturvård (s. 14) men gör ingen avvägning. Regeringen redovisar inte heller någon avvägning utan hänvisar till länsstyrelsen. Den avvägning som enligt länsstyrelsen ankom på prövningsmyndigheten har således inte gjorts av prövningsmyndigheten. Vad som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning har inte bedömts: varken fyndighetens realiserbarhet, naturvärdenas oersättlighet eller det förhållandet att koncessionen avser 25 år medan ingreppet är bestående har vägts in.

54. Jordbruksmark och ekologiskt känsligt område. Länsstyrelserna har funnit att flera lantbruksföretag påverkas påtagligt och att fortsatt djurhållning blir ytterst begränsad, men att skadan inte är ”väsentlig” eftersom den inte är ”av regional betydelse” (handling 6, s. 10). Ett sådant krav framgår varken av 3 kap. 4 § miljöbalken, enligt vilken jord- och skogsbruk är av nationell betydelse, eller av 8 kap. 6 a § minerallagen. Följden blev att Jordbruksverket och Skogsstyrelsen inte underrättades. Kravet i 3 kap. 4 § att anläggningen ”behövs” förutsätter att fyndigheten kan tillgodogöras (grund 1). Regeringen har funnit att Hålaveden är ett ekologiskt känsligt område enligt 3 kap. 3 § men föreskrivit endast att markanvändningen ”så långt som möjligt” ska kunna upprätthållas.

55. Nödvändiga anläggningar (4 kap. 1 § minerallagen; HFD 2016 ref. 21). Koncessionsområdet rymmer endast dagbrottet. Upplag för 10 miljoner kubikmeter gråberg och anrikningssand (handling 8, s. 14), industriområde, bassänger och en ny tillfartsväg till E4, vars läge enligt bergmästaren ”inte är bestämt i detta skede” (s. 17), ligger utanför, i ett verksamhetsområde vars utformning ”kommer vara känd först vid en tillståndsprövning” (bergmästarens yttrande s. 13). Anrikningsanläggningen, som avgör transportvägar och den samlade påverkan, ligger på okänd plats. Regeringen har därmed inte kunnat göra den samlade bedömning av markanvändningen för hela verksamheten som HFD 2016 ref. 21 kräver. I Kallak-målet godtogs prövningen därför att ansökan omfattade även industriområde, gråbergsupplag, sandmagasin, damm och klarningsmagasin (mål nr 3893-22, p. 47 och 51). Så är inte fallet här.

56. 4 kap. miljöbalken. Ett beslut enligt 3 kap. 10 § får inte strida mot 4 kap. Frågan enligt 4 kap. 1 § är om verksamheten som helhet, inklusive utsläppen via Stavabäcken som mynnar i ett av Vätterns viktigaste lekområden för röding, påtagligt skadar riksintresseområdets värden. Frågan har inte prövats, eftersom utsläppsunderlaget saknas.

57. Villkoren. Regeringen har i villkoren 1–⁠3 föreskrivit att bolaget efter samråd ska vidta ”de försiktighetsmått som behövs” för Hålaveden ”så långt som möjligt”, för dricksvattenförsörjningen från Vättern och för Natura 2000-området Holkaberg ”så långt som möjligt”. Villkoren visar att regeringen identifierat olösta konflikter, men de innehåller inga bestämda skyddsåtgärder, inga begränsningsvärden och ingen analys av om tillräckliga åtgärder finns. Villkor 2 utpekar som samrådspart Havs- och vattenmyndigheten, som avstått från att yttra sig i två omgångar. I Kallak-målet vilade villkoren på en rennäringsanalys med konkreta skadeförebyggande åtgärder (p. 98 och 103). Villkor kan inte ersätta det underlag som ska finnas när koncession meddelas.

58. Avvägningens underlag. Den enda avvägning som redovisas i ärendet är länsstyrelsernas, och den vilar på fyndighetens ”höga samhällsekonomiska värde” och på uppgiften att fyndigheten är mycket viktig för Sveriges och EU:s försörjning (handling 7, s. 4; handling 6, s. 6). Uppgiften kommer från SGU, som är den myndighet som gör anspråk på mineralintresset och inom vilken Bergsstaten är ett särskilt beslutsorgan. Regeringen har i sitt pressmeddelande angett samma skäl (handling 17). Ett riksintresse enligt 3 kap. 7 § fastställs först när avvägningen avgörs (mål nr 3893-22, p. 67) och avser fyndigheter av betydelse för försörjningsberedskapen (p. 66). En fyndighet utan demonstrerad process, vars produkt är ett oseparerat koncentrat utan köpare, kan inte tillmätas den vikten utan att realiserbarheten prövas. Ingen i kedjan har prövat den. Vättern, livsmedelsproduktionen i Hålaveden och E4 är också försörjningsintressen av nationell betydelse (jfr prop. 2024/25:34 om dricksvatten och livsmedelsförsörjning), men de har behandlats som frågor för framtida villkor. Koncessionen avser 25 år; dagbrottet, upplagen och grundvattensänkningen är bestående. En avvägning som inte innefattar dessa förhållanden är inte den långsiktiga hushållning som 3 kap. 1 och 10 §§ kräver.

59. Beslutet strider därmed mot 4 kap. 2 § tredje och fjärde styckena minerallagen samt 3 kap. 4, 8 och 10 §§ och 4 kap. 1 och 2 §§ miljöbalken.

Grund 4 – Miljökonsekvensbeskrivningen och samrådet

60. Miljökonsekvensbeskrivningen i ett koncessionsärende behöver inte ha samma detaljeringsgrad som i ett tillståndsärende, men den ska innehålla det som behövs för de bedömningar som enligt lag görs i koncessionsärendet och ingen annanstans. Enligt prövningsmyndigheternas egna konstateranden saknas: utsläppen från brytningen och den nya anrikningsprocessen; laktester på anrikningssanden; underlag om sprickbildning och en hydrogeologisk modell som inte förutsätter homogen berggrund; maximala halter i Stavabäcken; underlag om fisk- och fiskevärden; varje utredning om utsläpp till luft; bullerberäkningar med skyddsåtgärder och kumulativt med vindkraftparken; redovisning av flödet av radionuklider och bly; undersökning av asbestiforma mineral; anrikningsanläggningens lokalisering och därmed transporterna; tillfartsvägens sträckning; redovisning mot miljökvalitetsnormerna; och beskrivning av hur påverkan på Natura 2000-områdena kan begränsas. I den sista delen har bolaget förklarat att det ”föreligger inte skäl att i detta skede beskriva hur hänsyn kan tas” (handling 5, s. 10).

61. Båda länsstyrelserna fann i juni 2025 att miljökonsekvensbeskrivningen inte kunde godkännas. Bolaget lämnade inte kompletteringarna. Länsstyrelserna godkände i december samma handling samtidigt som de konstaterade att samma uppgifter saknades. Regeringens ställningstagande enligt 6 kap. 42 § att beskrivningen ”uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken” saknar motivering och kan inte förenas med det underlag regeringen åberopar. Den slutliga och samlade bedömning 6 kap. 43 § kräver utgörs av bergmästarens miljöbedömning, som avviker från expertmyndigheternas.

62. Bolagets egen tekniska rapport bekräftar bilden. Enligt SRK är 2012 års miljöutredning ”preliminary in nature” och underlaget om grundvatten, buller, luftkvalitet, landskapsbild och trafik ”needs to be further studied” (handling 19, s. 186); vattenbalansen ”will require review” (s. 186) och ”a detailed water balance will be required in the next phase of work” (s. 267); geokemiska tester ”will be required to complete initial characterisation of the waste material” (s. 271). PEA:n anger att ”no discharge to surface water is anticipated at the mine site” (s. 2), medan koncessionsansökan tre år senare bygger på en avbördning om cirka 1 250 000 m³ per år till Stavabäcken. Bolagets underlag är inte bara ofullständigt utan inbördes motstridigt på den punkt som är avgörande för Vättern.

63. Samrådskretsen. Bolaget avgränsade kretsen av enskilda som fick personlig inbjudan till fastighetsägare inom verksamhetsområdet ”inklusive en buffert på 1000 meter” och 500 meter från ett möjligt vägområde (handling 10). Bufferten motsvarade ett preliminärt influensområde för grundvattensänkning vars utbredning länsstyrelsen sedan betecknat som ”mycket osäker”. Ljudnivåer över 40 dB(A) beräknas vid bostäder utanför kilometergränsen och luftstötvågor över 115 dB berör 135 bostäder (handling 13). Länsstyrelsens rekommendation om en säkerhetsmarginal om 500 meter följdes inte. LRF:s lokalavdelningar, som organiserar de berörda lantbruksföretagen, bjöds inte in (handling 12, samrådsyttrande 2024-07-15, s. 6). Vindkraftparkens verksamhetsutövare bjöds inte in. Föreningen begärde i samrådet ett muntligt gemensamt samråd samt redogörelser för utvinningsmetoden ur eudialyt, förekomsten av asbestbildande mineral, konsekvenserna av ett jordskalv i förkastningszonen och det kumulativa bullret från vindkraft och gruva (handling 21). Frågorna om asbestbildande mineral, jordskalv och kumulativt buller har inte besvarats i ansökan eller i bolagets bemötande. Enligt 6 kap. 30 § miljöbalken ska kretsen bestämmas efter vilka som kan antas bli särskilt berörda, dvs. efter förväntad påverkan. När influensområdet för den dominerande påverkan är okänt kan kretsen inte avgränsas som skett. Samrådet är en processförutsättning. Felet är ett fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången.

64. Myndigheternas medverkan. I samrådet 2024 avstod MSB (olycksrisker), SGI (geoteknik, ras och skred), SGU, Havs- och vattenmyndigheten, Försvarsmakten och Jordbruksverket från att yttra sig, i MSB:s fall med den uttryckliga motiveringen att myndigheten återkommer i miljöprövningen (handling 11). I koncessionsärendet avstod Energimyndigheten, Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket och Försvarsmakten (handling 3, s. 3). SGU yttrade sig såvitt framgår endast om mineralintressets betydelse, inte om grundvatten eller radioaktiva mineral. Trafikverket har såvitt framgår inte beretts tillfälle att yttra sig över bolagets bemötande. Länsstyrelsens remiss omfattade därutöver endast SGU och Trafikverket; MSB, SGI, Strålsäkerhetsmyndigheten, Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen ingick inte. Bergmästarens uppgift att de sektorsmyndigheter som har att yttra sig har fått möjlighet till det (s. 13) avser således en krets som inte innefattade de myndigheter vars sakområden invändningarna gällde. Frågor som enligt lag ska avgöras i koncessionsärendet har därmed prövats utan medverkan av de myndigheter som har kompetensen, på premissen att de återkommer i ett förfarande där 3 och 4 kap. miljöbalken inte längre får tillämpas.

65. Beslutet strider mot 4 kap. 2 § sjätte stycket minerallagen samt 6 kap. 30, 35, 37, 42 och 43 §§ miljöbalken.

Grund 5 – Beredning och motivering

66. Av regeringsbeslutet framgår att regeringen i sin egen handläggning endast berett ”ägare av fastigheter inom det planerade verksamhetsområdet tillfälle att yttra sig över bergmästarens yttrande” (s. 6). Inga yttranden från Trafikverket, MSB, SGI, Strålsäkerhetsmyndigheten, Livsmedelsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Försvarsmakten, Naturvårdsverket, Jordbruksverket eller Skogsstyrelsen redovisas, och myndigheterna finns inte bland beslutets mottagare. I Kallak-ärendet inhämtade regeringen yttranden från berörda samebyar, Sametinget, Svenska Samernas Riksförbund och Unesco, vilket Högsta förvaltningsdomstolen fäste avseende vid (mål nr 3893-22, p. 99 och 103). Såvitt framgår har regeringen här avgjort förenligheten med riksintresset för E4 utan att höra väghållningsmyndigheten och förenligheten med riksintresset för vattenförsörjning utan att höra någon myndighet med ansvar för dricksvatten. De närboende utanför verksamhetsområdet och de föreningar som deltagit hos Bergsstaten har inte beretts tillfälle att yttra sig; regeringen har noterat att spontant inkomna synpunkter ”[i] huvudsak” överensstämmer med tidigare (s. 6).

67. Föreningen Elgen och LRF:s lokalavdelning Holaveden, som yttrat sig hos länsstyrelserna och Bergsstaten, bereddes inte tillfälle att yttra sig hos regeringen och finns inte bland beslutets mottagare. Först på eftermiddagen den 26 juni 2026 fick föreningen och lokalavdelningen, vid ett telefonsamtal med den ansvariga handläggaren vid Klimat- och näringslivsdepartementet, besked om att de kunde komma in med ett yttrande. Regeringen hade då fattat sitt beslut dagen innan. Beslutet offentliggjordes den 27 juni 2026. Uppgifterna om samtalet lämnas av LRF Holaveden genom Patrik Erixon, som deltog i det; en skriftlig redogörelse ges in på domstolens begäran. Enligt 7 kap. 2 § regeringsformen ska sammanslutningar och enskilda i den omfattning som behövs ges möjlighet att yttra sig. När regeringen avgör frågor om dricksvatten, jordbruk och boendemiljö för ett helt område, men begränsar kretsen till ägarna av de fastigheter som ligger inom verksamhetsområdet, har den möjligheten inte getts dem som berörs. Beredningen uppfyller därmed inte 7 kap. 2 § regeringsformen.

68. Kravet på saklighet i 1 kap. 9 § regeringsformen och den princip om motivering som följs i regeringsärenden innebär att ett beslut som avgör tvistiga rättsliga rekvisit ska redovisa skäl som kan kontrolleras. På de tre centrala frågorna – realiserbarhet, belägenhet och art samt riksintresseavvägningen – innehåller regeringsbeslutet inga skäl, bergmästarens yttrande inga skäl utöver ”delas inte” och ”inte påverkat bedömningen”, och länsstyrelsernas yttranden de reservationer som redovisats. En beslutsstruktur där varje led hänvisar till nästa och det sista ledet reserverar sig är inte en motivering. Det går inte att utläsa vilka fakta som regeringen lagt till grund för beslutet, vilka osäkerheter som accepterats eller varför de inte ansetts hindra koncession, och därmed inte heller om regeringen hållit sig inom sitt bedömningsutrymme.

69. Att det ursprungliga beslutet angav ett koncessionsområde med två hörnpunkter 1 000 meter fel, så att området inte överensstämde med ansökan, belyser samma brist på kontroll. Att den centrala förutsättningen för koncession prövats på ett underlag som varken sökandena, kommunerna eller allmänheten fått ta del av strider mot artikel 6.6 i Århuskonventionen och artikel 6.3 i MKB-direktivet och har hindrat en kontradiktorisk prövning av rekvisitet. Sekretess i ärenden om tillståndsgivning enligt minerallagen följer av 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen och punkt 52 i bilagan till offentlighets- och sekretessförordningen och förutsätter en skadeprövning av varje enskild uppgift; den kan inte omfatta beslutsunderlaget som sådant. Den ekonomiska studie bergmästaren åberopar är, såvitt kan bedömas, den PEA som bolaget självt offentliggjort (handling 19). Den föreligger, liksom bolagets övriga tekniska underlag, endast på engelska. Enligt 10 § språklagen (2009:600) är språket i förvaltningsmyndigheters verksamhet svenska, och handlingar på andra språk som ges in till en myndighet ska enligt förarbetena översättas i rimlig utsträckning (prop. 2008/09:153 s. 29). Någon översättning har inte tillhandahållits. Det har försvårat för enskilda och föreningar att granska och bemöta underlaget i den fråga som koncessionen ytterst vilar på.

Grund 6 – Unionsrätten och 5 kap. 18 § miljöbalken

70. Verksamhetens överskottsvatten, cirka 1 250 000 m³ per år enligt bolaget, ska avledas till Gyllingesjön, Stavabäcken och Vättern, och länshållningen ska sänka grundvattnet i ett influensområde med enskilda brunnar vars utbredning länsstyrelsen betecknat som mycket osäker; närmaste grundvattenförekomst är Gränna (SE643725-142088). Stavabäcken rinner genom Natura 2000-området Holkaberg (handling 5, s. 10). Underlaget innehåller ingen redovisning av inverkan på vattenförekomsternas status på kvalitetsfaktornivå; länsstyrelsen har hänskjutit miljökvalitetsnormerna till en senare prövning. Regeringen har därmed fattat ett beslut inom ramvattendirektivets tillämpningsområde utan att tillämpa dess krav (C-461/13; C-535/18). Att 5 kap. 4 § miljöbalken inte tillämpas i koncessionsärendet befriar inte regeringen från de skyldigheter som följer direkt av direktivet.

71. Minerallagen föreskriver sedan 2024 uttryckligen att 5 kap. 18 § miljöbalken ska tillämpas. Förvaltningsplanen och åtgärdsprogrammet för Södra Östersjöns vattendistrikt har betydelse för prövningen och skulle ha funnits tillgängliga i ärendet och beaktats. Varken regeringsbeslutet eller bergmästarens yttrande nämner dem. Bestämmelsen har inte tillämpats.

72. Prövningsmyndigheten ska i koncessionsärendet bedöma enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken om verksamheten kan genomföras utan påtaglig skada på Natura 2000-områdena Vättern, Holkaberg, Narbäck samt Vändelstorp och Målskog (prop. 2023/24:126 s. 21). Bergmästarens bedömning är att områdena ”preliminärt” inte påverkas, med tillägget att detta ska ”utredas vidare inför tillstånd enligt miljöbalken” (s. 15). Bolaget har inte beskrivit några skyddsåtgärder (handling 5, s. 10). En preliminär bedömning utan utsläppsunderlag uppfyller inte kraven enligt artikel 6.3 i art- och habitatdirektivet (C-127/02; C-404/09) och kan inte läggas till grund för slutsatsen att 4 kap. 1 § inte hindrar koncession. Regeringens villkor 3, att Holkaberg ”så långt som möjligt” ska skyddas från ”väsentlig negativ påverkan”, visar att regeringen inte uteslutit sådan påverkan.

73. Verksamheten är ett projekt enligt bilaga I till MKB-direktivet. Direktivets krav på bedömning av betydande effekter på befolkning, hälsa, vatten och mark, inklusive olycksrisker, och på allmänhetens tidiga deltagande, gäller den prövning där de avgörande markanvändningsbesluten fattas (jfr C-201/02, Wells, p. 52). Genom att förlägga prövningen av 3 och 4 kap. miljöbalken till koncessionsärendet och samtidigt godta ett underlag utan utsläpps-, luft-, säkerhets- och vattenstatusredovisning och en samrådskrets som utesluter ett stort antal berörda har direktivets syfte inte uppnåtts där det skulle ha uppnåtts. EU:s förordning om kritiska råmaterial, (EU) 2024/1252, ändrar inte detta. Förordningen ändrar inte direktivens materiella krav; den presumtion om allmänintresse som artikel 10 innehåller gäller endast utsedda strategiska projekt och förutsätter att samtliga villkor i direktiven är uppfyllda. Norra Kärr upptogs enligt bolagets egen uppgift den 25 mars 2025 inte bland de strategiska projekt som kommissionen utsåg i den första omgången (handling 16).

Förhållandet till HFD 2014 not. 65 och mål nr 3893-22

74. Mot det anförda kan invändas att ”en viss osäkerhet kan komma att prägla” koncessionsprövningen (HFD 2014 not. 65; mål nr 3893-22, p. 101). Uttalandet avser detaljer om hur en verksamhet ska bedrivas, som mark- och miljödomstolen senare kan reglera. Det ger inte stöd för att lämna koncessionens egna rekvisit oprövade eller för att ge prioriterade riksintressen ett skydd som består av en förhoppning om framtida villkor. I Kallak-målet omfattade koncessionsområdet samtliga nödvändiga anläggningar (p. 47 och 51), länsstyrelsen bedömde underlaget som tillräckligt (p. 62), regeringen inhämtade själv yttranden (p. 99), villkoren vilade på en särskild utredning (p. 103) och regeringens utgångspunkt var att det skyddade intresset inte skulle omintetgöras (p. 102). Här omfattar koncessionsområdet endast dagbrottet, länsstyrelserna har godkänt underlaget med förbehåll om att avgörande uppgifter saknas, regeringen har inte inhämtat något myndighetsyttrande, villkoren vilar på ingenting och regeringen har inte formulerat någon utgångspunkt för E4 eller Vättern. Det är den situation HFD 2016 ref. 21 tar sikte på.

Inhibition

75. Koncessionen har omedelbara rättsverkningar: ensamrätt i 25 år, möjlighet till markanvisning enligt 9 kap. minerallagen och, enligt bolagets egna uppgifter, grund för förhandlingar med finansiärer och köpare. Varje sådant steg skapar låsningar som försvårar återställande om beslutet upphävs. Beslutet lägger under prövningstiden en osäkerhet över fastigheter, lantbruk och boende i ett område med 82 bostäder inom en kilometer. Bolaget lider ingen beaktansvärd skada av att verkningarna skjuts upp; gruvdrift förutsätter under alla förhållanden miljötillstånd, och bolaget har uppgett att pilotförsök, en uppdaterad förstudie och finansiering återstår. Fyndigheten går inte förlorad. Rättsfrågorna är principiella. Skäl för inhibition enligt 5 § rättsprövningslagen föreligger.

Åberopade handlingar

76. Följande handlingar åberopas. De ges inte in med denna ansökan. Handlingarna 3–⁠14 och 21 ingår i Bergsstatens akt i ärendet BS 22-1321-2024, som utgjort underlag för regeringens beslut och som sökandena begärt att domstolen inhämtar (punkt 3); flera av dem är också publicerade på länsstyrelsernas webbsidor om Norra Kärr. Handlingarna 15–⁠20 är offentligt tillgängliga på de adresser som anges. Handlingarna 1 och 2, liksom varje annan handling som domstolen anser behövas, ges in inom den tid domstolen bestämmer.

77. Sökandena förbehåller sig rätten att åberopa ytterligare bevisning sedan de tagit del av regeringens yttrande och akten.

Aneby och Ödeshög den 24 september 2026

Carl Hermelin, ordförande, för Ideell Förening Elgen

Jonas Gustafsson

Magnus Karlsson, ordförande, för LRF Holaveden lokalavdelning

Patrik Erixon, vice ordförande, för LRF Holaveden lokalavdelning